Därför är jag optimist I.

Det brukar sägas, att när man frågar ungdomar om hur de ser på framtiden, så är de alla optimistiska om sin egen framtid, men de är pessimistiska om världen. De matas ju med allt elände som medierna så gärna bjuder på.

Jag brukar säga att jag är optimist om århundradet men kanske inte fullt lika optimistisk om det närmaste decenniet. När det gäller århundradet har jag sagt att när mina barnbarn, eller kanske snarare mina barnbarnsbarn, vänder sig om år 2100 och tittar tillbaka på det gångna seklet så kommer de att konstatera att

det här var ju kvinnornas århundrade

och så noterar de att den siste manlige amerikanske presidenten valdes år 2028.

För dagens svenskar, inte bara de unga, är det oftast två frågor som inger oro, klimatet och migrationen. När det gäller klimatet vill jag börja med att uttrycka min oreserverade beundran för den internationella klimatpanelen IPCC.

De har lyckats med någonting som egentligen borde vara omöjligt. De har modeller som visar att klimatet på jorden kommer att bli bättre – och har lyckats få människor i hela världen att tro att detta är av ondo. Genom hela jordens historia har varma perioder varit bra för livet på jorden. Efter den senaste istiden beskrevs länge en period omfattande några årtusenden för sådär 7 – 8000 år tillbaka som ”the holocene climatic optimum”. Sedan dess har jorden blivit långsamt kallare.

Typiskt nog är ”holocene climatic optimum” en wikipedia-artikel som inte finns på svenska. Ända fram till dess att IPCC bildades så var nämligen alla överens om att de varma årtusendena hade det för mänskligheten bästa klimatet.

Efter detta klimatoptimum har det funnits några varma perioder, man talar om den minoiska värmeperioden som inträffade under vår bronsålder, den romerska värmeperioden under århundradena runt början av vår tideräkning och framför allt om den medeltida värmeperioden från ungefär år 900 till år 1300. Kända köldperioder var dels den så kallade fimbulvintern som (antagligen) följde på ett par stora vulkanutbrott åren 535 och 536 och som gav en lång kall period som varade fram tills den medeltida värmeperioden började omkring år 900.

Efter den medeltida värmeperioden följde det som brukar kallas den lilla istiden. Det var då som holländarna lärde sig att åka skridskor och som Karl X Gustav kunde tåga med sin här över Stora och Lilla Bält och vilket innebar att Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän numera är svenska landskap.

Efter den lilla istiden har klimatet långsamt blivit allt bättre. Eftersom temperaturskillnaderna mellan höga och låga latituder minskat så har stormarna blivit färre och svagare, somrarna har blivit längre och vintarna kortare.

Det är en uppvärmning som pågått i 150 år och kanske har vi människor hjälpt till under de sista 50 åren genom att berika atmosfären med koldioxid. Det är troligt att ökningen av koldioxidhalten bidragit till klimatförbättringen och det är nästan säkert att koldioxidberikningen varit av stor betydelse för att göra jorden grönare.

Men som sagt – jag är full av beundran för dem som lyckats få människor rädda för en klimatförbättring.

2 reaktioner till “Därför är jag optimist I.”

  1. Under ”the holocene climatic optimum” fanns det kanske 1 miljon människor i hela värden och dom levde säkert på de klimatiskt bäst områdena. Nu är det snart 10 miljarder människor i värden i måste bo i nästan alla klimatzoner. Att jämföra hur dom hade det för 8000 sen med i dag är därför mycket svårt. Ingen har frågat hur bronsåldersmänniskorna hade det och det var ju inte precis dom själva som gav namn till epoken.

    Oavsett, temperaturvariationerna som du beskriver genom historisk tid har varit mycket små och långsamma jämfört med den uppvärmningen vi nu upplever (https://drive.google.com/open?id=0B19Sr_Qmr4GJcUhNbDh4TVFhaHc) och det är just att förändringen är så snabb som ger problem eftersom anpassning till et nytt klimat blir svårt.

    Jag är emellertid också optimist, Sten, men inte för att uppvärmning är av godo som tycks vara din senaste klimatståndpunkt, men för att jag har stor tro på människans skaparkraft. Jag har stor tro på att vi snabbt kan ändra riktningen på energiförsörjning, jordbruk och inom andra områden som är nödvändigt för att begränsa människoskapad uppvärmning.

    Gilla

  2. Hej Erik,
    vad glad jag blir att du hittat till min blogg, och jag kan försäkra dig att jag inte ofta kommer att skriva om klimatet eller om klimatrelaterade frågor på denna blogg. De sakerna kommer jag även i fortsättningen att skriva om på Klimatupplysningen. (http://www.klimatupplysningen.se/).

    Däremot är det naturligtvis så att det är svårt att vara optimist om det innevarande och kommande århundraden om man tror att jorden är på väg mot en klimatkatastrof. Jag måste därför klargöra för eventuella läsare att jag ser den ökade koldioxidhalten i atmosfären som en berikning och inte ett hot.

    Sedan konstaterar du, att jag hamnat i det läget att jag ser en eventuell uppvärmning som en klimatförbättring, vilket skulle antyda att jag tidigare inte trott att det överhuvudtaget skulle bli varmare. Det är inte helt sant. Jag har aldrig påstått att jag vet hur klimatet kommer att utvecklas och jag har i många år skrivit och sagt att det som skulle vara ett allvarligt hot är om det skulle bli kallare.

    Jag har också påpekat att den uppvärmning som skedde mellan 1910 och 1940 skedde utan att det skedde en påtaglig ökning av mängden växthusgaser. Det finns alltså andra faktorer som påverkar klimatet. Det du har rätt i är att jag inte tror att koldioxiden har en så stor påverkan på jordens klimat som du tror och som IPCC hävdar.

    Jag vill också påpeka att det finns andra rekonstruktioner, än den du länkat till, av tidigare klimatförändringar som ”hittat tidigare förändringar” som varit minst lika snabba som den nuvarande. De snabba avkylningarna har varit katastrofala för livet på jorden, men det har inte uppvärmningarna varit.

    Till sist, nu när det börjar bli tydligt att den mest påtagliga effekten av ökningen av koldioxidhalten är att jorden blir grönare, och när fler och fler börjar inse att den bästa beskrivningen av ökningen är att kalla den för en berikning, så är den siste försvarslinjen för de som fortfarande ser förändringarna som ett hot, att påstå att den går för fort.

    Gilla

Lämna ett svar till Erik Lindeberg Avbryt svar