En gång i tiden ansåg jag att Socialdemokraterna var det naturliga regeringspartiet i Sverige. Det är alltid bra med växlingvid makten, så att någon mandatperiod då och då kunde de borgerliga partierna få bilda regering.
Anledningen till att jag ansåg att socialdemokratin normalt skulle inneha regeringsmakten var att vid sidan av den politiska makten så fanns det en ekonomisk makt. Enligt min uppfattning bör den politiska och den ekonomiska makten balansera varandra. En borgerlig regering kunde, trodde jag, lätt hamna alltför nära den ekonomiska makten.
Idag tycker jag inte längre så. Anledningen är att medan den politiska makten med stöd av den nya grundlagen från 1974 alltmer stärkts, så har den ekonomiska försvagats, och utgör inte längre den motkraft som behövs.
Det som bekymrar mig är dels att det idag inte längre finns någon balanserande motkraft, dels att den politiska makten koncentrerats allt mer till de centrala partikanslierna. Den första paragrafen i regeringsformen lyder
All offentlig makt i Sverige utgår från folket
något som enligt min mening inte längre är sant. Visst har folket fortfarande en möjlighet att i val välja mellan ett antal partier, men partierna är inte längre förankrade hos folket.
Den främsta anledningen till detta är det partistöd som stat, kommuner och möjligen också regioner utdelar. När regeringsformen beslutades hade partierna fortfarande ett ganska stort antal medlemmar, men antalet hade redan börjat minska. Undantaget var att vissa fackliga organisationer kollektivanslöt sina medlemmar till ett parti.
När partierna började tappa medlemmar ansåg de, att deras verksamhet var så nödvändig att om inte medlemmarna räckte till så fick staten träda in. Besluten om statligt partistöd beslöts i parlamentarisk enighet och skulle fördelas efter hur många riksdagsmandat varje parti hade. Allt såg bra och rättvist ut.
Problemet var att partiernas medlemmar inte längre var lika viktiga. Istället blev det makten över hur partistöden skulle användas som blev allt viktigare. Det har gjort att inte all offentlig makt utgår ifrån folket, en allt större del av makten utgår istället ifrån partikanslierna och därmed partiledningana.
Det finns därför ett lätt sätt att återta makten ifrån partikanslierna och återge den till folket. Allt som behövs är ett beslut om att partistödet aldrig får bli större än vad partierna får från sina medlemmar. Naturligtvis kan detta inte genomföras omedelbart, men ett beslut om att under 10 år varje år minska partistödet med en tiondel, ända tills det inte längre är större än vad partiernas medlemmar bidrar med borde vara praktiskt genomförbart.
Det ska inte vara bara hur många som röstar på ett parti som avgör hur stort partistödet ska vara. Partierna består av sina medlemmar och det är de som ska styra partiernas politik – inte enbart partiledningarna.
OptimiSTEN 