Vi lever i en tid när det är fler än någonsin som skriver men det är inte fler än förut som läser. Jag är en av många som skriver och som gärna vill dela mina tankar med andra.
Men allra först vill jag berätta vem jag själv är.
Jag heter Sten Kaijser och är född den 23 juli 1940 och jag har alltså varit med ett tag. Jag brukar ibland säga att jag är ett av förhållandevis få svenska krigsbarn. Det betyder inte att jag kom till Sverige för att undvika kriget utan eftersom min far var nyss anställts vid Utrikesdepartementet och tjänstgjorde utomlands under kriget och jag fick hänga med så hamnade jag i först Hamburg under 1941 och sedan Oslo och Helsingfors medan kriget pågick.
Något annat som möjligen är lite speciellt är att jag är en av de äldsta i Sverige som inte tvingades att lära mig att skriva med höger hand när jag började skolan. Anledningen till det är att efter kriget kom min far till det svenska generalkonsulatet i New York så att jag började skolan i Förenta Staterna och där skrev man med blyertspenna och då gick det alldeles utmärkt att skriva med vänster hand. När jag sedan började i tredje klass så gjordes det några försök att lära mig att skriva med höger, men lärarna gav efter ett tag upp.
Efter två år i svensk folkskola, fyra år i realskola och fyra år i gymnasium blev jag student och efter ett år på Stockholms Högskola och ett år vid LV3 i Norrtälje kom jag till Uppsala. Där var jag aktiv på Stockholms Nation samtidigt som jag, icke utan viss framgång om jag får säga det själv, läste matematik.
Sedan hade jag en karriär som matematiker och gick i pension år 2007. Jag har i alla år varit något av en dilettant. Jag har varit intresserad av mycket och haft glädje av mina intressen men jag har sällan haft tid att bli en verklig expert. Jag är exempelvis en Vassaloppsveteran eftersom jag åkt mer än 30 gånger (med tidtagning) ifrån Sälen till Mora, men jag har aldrig åkt fortare än på 7 timmar och 45 minuter.
Jag lärde mig också (efter att ha fyllt 40) att cykla på en enhjuling. Lär man sig så sent så är det svårt att bli bra på det, men jag fortsätter trots allt att då och då ge mig ut på enhjuling. Trots att jag alltså har tränat balanssinnet så har jag haft en viss förmåga att många gånger hamna ”på fel sida”.
Jag är exempelvis en övertygad klimatpolitiksmotståndare, något som jag dock huvudsakligen skriver om på Klimatupplysningen, en blogg som berättar om de goda klimatnyheterna – de som aldrig når våra stora medier.
En anledning till att jag nu vill ha min egen blogg är att jag vill kunna skriva om annat än om klimatrelaterade frågor.
Jag har varit med länge, och det betyder att jag haft tid att tänka på lite av varje. En hel del av det jag skrivit finns på papper men inte i digital form. Jag kommer så småningom att leta fram och kanske skriva om en del artiklar som nu bara finns på papper men det blir en senare historia.
Jag kommer därför att börja med att lägga in ett antal artiklar och liknande som redan finns i digital form.
Läser din blogg för första gången. Vilken klok och sansad man du är! Det du tar upp är oerhört viktiga frågor. Hur skall det gå när makten över det fria ordet(pressen) koncentreras på ett fåtal händer. Mantrat verkar vara Don’t rock the boat. Jag är pensionerad läkare och har sedan ett antal år fördjupat mig inom det alternativmedicinska området. Här kan man finna många genier som konsekvent motarbetats och stoppats av de amerikanska myndigheterna som kontrolleras av läkemedelsindumstrin.Tyvärr sker samma sak i Sv. Det är svårt att få forskningsmedel då dessa kontrolleras av Big Pharma. Läs t. Ex.?? bobbeckprotocol.com
GillaGilla